Fig 03: Fasan

141210tat

Igår var det dags för fågelpåfyllning! Nu gör en fantastisk fasan de andra fjäderfäna sällskap på vänsterarmen. Jag har fotat i spegel och sedan vänt bilderna, så den syns som den ser ut i verkligheten. Helt såhär purfärsk. Och nu börjar det synas att det ska bli en helhet!

Alla tummar upp till John (DoktorY) på Pärleporten i Uppsala!

Mindre prat mer bilder:

141210tat-7 141210tat-5 141210tat-6

141210tat-2

141210tat-3

141210tat-4

141210tat-8

Om ett isigt land som fattas mig

Jag fick 47 timmar och 15 minuter i Norrbotten den här gången. Fick. Tog. Hann. Orkade. Kunde. Ville. Prioriterade.

Att åka upp är att få en tårta serverad. Jag vet att jag inte kan äta upp hela. Jag måste lära mig att ta en lagom liten bit och njuta av bara den. Men nej. Jag hetshugger utan att skära upp först, och det slutar med att jag står och hostar grädde på tröjan. Igen. Vad smakade det ens?

Jag får inte allt jag vill ha. Jag hinner inte ha allt jag vill ha.

I helgen fick jag dop, familjemiddag och 40-årsfirande. Fast egentligen vill jag ju bara ha vanliga onsdagar. De skulle vara fulla av klar krispig luft, halkig bro, syskonbarn, förmiddagsfikor och promenader rätt ut i skogen. Eller på islagda havet. Bo på markplan med långt till nästa granne och bara kunna släppa ut hundarna genom dörrn innan jag ens tagit på mig skorna. Väggar av trä som jag kunde spika i. Postlåda. Lingonris, granar, bäckar – hur de ser ut i slutet av maj!

Men vid ett tillfälle i helgen satt jag på köksgolvet hos min bror och iakttog honom medan han koncentrerat tappade upp hembrygd öl på flaska.

Min äldsta systerson skrämde skiter ut mig genom att gå före och gömma sig bakom en pelare vid kyrkan efter dopet.

Och jag hann ut på isen i solen.

..Det var awesome.

141206palis

Sol! Hurra!

141125loan

Hej ljus! Hej energi! Hej färger!

Det kan vara så att jag vart lite trött i november, på grund av det här med Västerås ca 1,5 soltimmar mellan 1-20:a november. Det kan vara så. Men i söndags såg jag den allt en stund precis innan skymningen, och idag, idag har världen rakt inte vart sig lik! Äntligen berikas dygnet med kontraster! November hade hittills bara varit en grå sörja mellan dag och natt. Idag var första dagen på länge med tydligt mörker-ljus-mörker och jag känner mig redan skarpare i huvudet.

Lunchpromenad under klarblå himmel: 5 av 5 solar hälsar hundarna och jag.

Hurra!

Pumpasoppa – butternut squash

Min relation till recept? Jag använder dem sällan. När det gäller degar av olika slag följer jag anvisningarna noggrant men i övrigt utgår jag för det mesta bara ifrån ett grundrecept första gången som sedan modifieras. Till den här soppan utgick jag till exempel från ICAs recept men använder mer vitlök, röd- istället för schalottenlök, mindre vatten och annan kryddning. Jag skaffar mig en uppfattning om proportionerna och testar mig sedan fram. Timjan! Mer timjan? Svartpeppar? Den blev lite rinnig den här gången trots allt, jag tar ännu mindre vatten nästa gång. Smaksaker!

Pumpasoppa är en favorit från årets halloween där vi (jag och Daniel lagar oftast mat ihop) testade såväl pumpaöl som pumpapaj, pumpasoppa och rostade pumpafrön. Den är höstperfekt och innehåller få ingredienser som en alltid kan ha hemma, även själva pumpan, då den har lång hållbarhet om en förvarar den lite svalt. Igår tog jag ena halvan till soppa, andra ska ugnsrostas till helgen.

Pumpasoppa med butternut squash

500 g (ungefär en halv) butternut squash
2 st röda lökar
2 st vitlöksklyftor
1 st buljongtärning
4 dl vatten
1 pkt matlagningsgrädde (Oatly iMat)
Citronkoncentrat
Svartpeppar, timjan, salt

  • Skala biten pumpa som du vill göra soppa på och dela denna i mindre bitar.
  • Dela löken och hacka vitlöken.
  • Fräs pumpa, lök och vitlök i olja tills alltihop mjuknat något.
  • Häll i vattnet och smula ned buljongtärningen.
  • Krydda med timjan, svartpeppar och citron – vänta med saltet tills smakerna från buljongen kokat ihop.
  • Låt koka i ca 15min eller tills pumpan är genomkokt.
  • Blanda i matlagningsgrädden, smaka av och krydda eventuellt ytterligare.
  • Stavmixa. Servera med bröd, krutonger eller annat kul.

Funkar lika bra att äta försynt sippandes uppkrupen i soffan som hastigast som ensamlunch vid datorn. Fast inte för hastigt. Ajaj, varmt varmt varmt. Mmm. Varrrrmt. Gott!

Ps: Vegan-obs! Håll koll på grönsaksbuljongen, vissa innehåller animalier. Den jag använde idag ska, palmolja (pga ekologisk) till trots, vara okej.

Förnekarmåndag: Langos

I eftermiddags strax efter halv fem var det måndag. En kall, blåsig och regnig sådan. Och mörk. I mitten av november. Hundarna hade precis blivit ordentligt rastade och de var minsann på gott humör, trots att Annie brukar hata regn. Snålblåsten vägde väl upp. Det är något med snålblåst, något med att vinden kanske drar med sig massor av dofter som viner förbi hennes nos i en väldig fart och överentusiasmerar. Jag var inte pepp alls.

Så middag idag då? Våga vägra matlådemat. Våga vägra novembermörker och jobbveckorutin. Våga vägra autopilot-mat.

Vafalls, vi testar langos: förnekar vinter och rollspelar sommar!

Hacka-upp-hundra-grejer-och-sen-får-var-och-en-blanda-själv-mat = bra mat.

Måndag? Va? Jag hade redan glömt.

Och JAPP – det blev svingott. Bra bjudmat också då alla får blanda sina egna langos, avslappnat att ha något att syssla med under tiden en umgås och inte bara råstirra på varann och sist men inte minst: det blir kladdigt. Det är något högst mänskligt med att äta saker en blir kladdig av. Vi står alla lika inför det oundvikliga. Plus: Det ska inte vara så himla enkelt jämt! Men gott! Därför, prova ni med:

Langos – 12st

25 g jäst
3 dl vatten
1 tsk salt
1 stor kokt potatis
7 dl vetemjöl

  • Smula ned jästen i en bunke
  • Lös upp jästen i vattnet genom att hälla i lite av vattnet i taget och vispa
  • Blanda ned salt, vetemjölet samt en mosad kokt potatis.
    • Tips! Koka potatisen genom att lägga in den ren och oskalad i micron i ca 5 min. Klart!
  • Knåda degen tills den är smidig och inte fastnar i händerna.
  • Jäs degen i 35-40 min.
  • Efter jäsning: knåda degen med lite nytt mjöl och dela sedan i mindre bitar (ca 12st blev lagom då vi inte har en så stor fritös)
  • Knåda ut dem och lägg att jäsa på bakplåtspapper/mjölat bakbord i 10min.
  • Fritera i några minuter på varje sida eller tills de har fått en krispig yta.
    • Tips! Lägg inte ned degen i fritösens näthink, då fastnar den där och kommer aldrig loss. Släpp istället ned degen fritt i oljan och använd en stekpincett när du vänder och plockar upp den.
  • Servera med valfria tillbehör!

Att göra vegansk langos är odramatiskt då brödet är vegetariskt och en själv sen väljer vad som ska ligga ovanpå. Ta allt du tycker är gott! Samma bröd används till både mat- och efterrättslangos, så vill du köra sylt+grädde-stilen så ska det gå lika bra. Vi gjorde matiga ena och testade att he på både beprövade langosklassiker (rödlök, ananas) och nymodigheter!

Tillbehör vi använde:

  • Ost (Violife Mozzarella)
  • iMat Fraiche (Oatly) med pressat vitlök i
  • Körsbärstomater
  • Avokado
  • Rödlök
  • Ananas
  • Tångkaviar
  • Knaperstekt tofu (Kung markattas naturell)

Jag fångar er för ni fångar mig

Bilden är tre månader gammal nu när den till slut hittar ut i ljuset. I mitten av augusti hade vi ljuvlig sommar fortfarande, jag hade påbörjat flytten från Uppsala till Västerås och den här kvällen satt vi och mös på balkongen när Daniel så tog upp Annie i famnen och jag rusade efter kameran. Det var sent och nästan helt mörkt ute, men brus är charm.

Jag tycker om bilden mycket. Hur blänket från hans piercing matchar blänket i hennes ögon. Hur avslappnade de är. Linjerna. Den suddiga bakgrunden.

Kanske mest den lilla skuggan från mustaschens vänstra spets.

Det bor tydligen en perfektionist i mig trots allt

…men kurslitteraturen jag läser just nu upprepar vikten av att FÅ UT grejer och sen skriva om. När jag läser det så tänker jag på mina chefer på reklambyrån i Vimmerby som sprang runt och gastade UT MED SKITEN! när deadlines närmade sig. Det går nämligen aldrig att få något perfekt. Det går ALLTID att formulera om, flytta rubriken lite hit eller lite dit. Och om en mot förmodan någonsin skulle bli helt otroligt nöjd med den där broschyren – då äger kunden emot. Och kunden har rätt. En uppsats blir aldrig klar. Och två sekunder efter att du totalstädat lägenheten lägger sig första dammet igen.

Jag vill ju bara skriva liksom. Lösenordsskyddade bloggen ett tag för att jag …bara skulle fixa lite först.

Det här var inget ”jag är ingen talare men”.
Jag är en talare om något. Skribent dock.

Det var en början på att börja. Se! Nu har jag lurat mig själv. Tada.

”Publicera”.

Det där är inte min feminism

Nej, nej, nej, nej, nej. Det här är inte vad jag lärt mig. Det här är inte energi. Det här är inte feministisk urkraft och vrede, inte audre lorde, det här är inte kärlek och världsförbättring. Det här är hat, det är svärta och dålig stämning, som ilar längst baksidan på mina överarmar, det är damm som suger sig fast på svarta jeans för att hela rummet blivit elektriskt.

Ta inte min feminism ifrån mig. Råna inte mig på min röst, slit inte ifrån mig mina märken och vifta med dem i luften och skratta ”manshatare”. Dra inte in mig i er, jag vill inte delta. När blev hat okej? När blev det logiskt med olika sorters hat – där vissa är okej och andra inte? Vem fick först för sig att vara den som kan utropa vad som är godhet och ondska?

Jag är så jävla besviken. Fortfarande. Jag är besviken sen valen, men inte på Sverigedemokraterna. Jag är besviken på att Feministiskt Initiativ omtalas som ”feministerna” i partidebatterna, som om de har fått ta patent på beteckningen. Jag röstade inte på F!. Det var en ledsen och uppgiven version av mig som en dag någon vecka innan valen till slut utbrast ”Men jag kan fan inte rösta på dem ju!” sittandes på sängen med datorn framför mig.

Det gör nästan fysiskt ont att tappa hopp. Att förlora tron på något. Lika stärkande och givande som det var att känna mig som en del av den rosa rörelsen kändes det trasigt och ensamt att kliva av tåget och bli kvar på perrongen. Peppen i mina flöden, kompisar IRL och känslan av ”nu äntligen händer det, nu kommer F! in i riksdagen!”, känslan av hur allt det gled ifrån mig. Det smärtsamma i att ändra sig. Ett plåster som behövde rivas av.

Under några veckor gick jag och sa att jag hoppas att de kommer in även utan min röst, men det gjorde jag ju inte. Sorgen över att inte ha ett flagg att tro på. Smärtan i att behöva omvärdera sig själv, den skavande känslan av att vilja dementera och berätta för alla att jag faktiskt inte håller med om det där längre. Självföraktet i att ändra sig, så nära valdagen också.

Anledningen till varför jag inte röstade på F! går att hitta i en formulering på deras hemsida. Jag läste det på valdagen, och det var då så tydligt, svart på vitt, att jag äntligen fick helt ro i mitt beslut och glad kunde gå till vallokalen och göra en stolt insats för demokratin på bästa sätt. På F!s hemsida under ”Om F!” – ”Plattform” skriver de:

”Feministiskt initiativ vänder sig till kvinnor som vill avskaffa den patriarkala ordningen och till de män som solidariserar sig med oss i denna kamp.”

Jag har inte lyssnat på kritiker som sagt att F! vänder sig till främst kvinnor, jag har rakt argumenterat emot, men så här är det. F! vänder sig till 1. kvinnor, 2. män som solidariserar sig med de kvinnorna. Solidariserar. Den här meningen kommunicerar att den femini… fel, att Feministiskt initiativs feministiska kamp är till för kvinnor. De män som håller med kvinnorna får vara med, de får passivt stödja och solidarisera, utan intresse av egenvinning. Jag kan inte med det. Det går en våg av stolt manshat där det är okej att säga att en hatar män (och mena strukturen som gör män till män men ändå) och det går en våg av benhård tolkningsföreträde-censur där de som sägs vara privilegierade alltid ska lägga sig i diskussioner och jag varken begriper eller stödjer någon av dem. Tvärtom. Vem har rätt att definiera vem som är privilegierad? Den smartaste feministen? Jag sitter uppenbarligen med ”inte alla män”-kortet här, men jag känner inte att jag behöver hålla i det så jävla hårt, jag vill snarare spela andra spel än det där.

I min feminism ryms alla och alla är lika viktiga. För mig är inte feminism en kvinnofråga, det är en mänsklig fråga. Feminism kräver intersektionell analys och alla har något att vinna på ett mer jämlikt samhälle. Allas upplevelse är intressant för mig.

Att hävda att alla vita män per automatik ska hålla käften är att skjuta sig själv, och framförallt alla vita män, i foten. Det är att separera, att distansera, att avpersonifiera. Hur kan jag som upplevt marginalisering och förringande plötsligt använda mig av till synes samma metoder? Jag blev less på det. F! kommer inte bli procentuellt större än såhär därför att de inte står för en öppen politik till för alla. De värderar könen olika där kvinnor har större rätt att yttra sig i jämställdhetsfrågor än män. Jag står inte bakom det. Jag står för en politik och människosyn där vi är lika värda. Och jag varken begriper eller stödjer att öppet hävda motsatsen. Snarare tvärtom. Det kommer alltid vara min intention att säga emot när jag upplever att människor är destruktiva, hatiska, mobbar, utesluter, kränker. Ibland tar det bara sjukt lång tid att orka öppna munnen. Som efter känslan av att inte ens nemisis utan ens kompis tagit ens märken och skrattande sagt saker om en som inte stämmer.