Winnerbäck på dansbandiska

Donnez – Kom ihåg mig då


Onsdagpeppen! Woooop! 😄

Ett filmklipp publicerat av Jennie (@jennial_iskt)


Alltså någon gång ska jag uppträda med ett tillfälligt ihopsatt dansband och den här låten. Alternativt starta ett dansband och göra covers av ALLA mina favoritlåtar från olika genres. Jag är inte del av dansbandskulturen, men när musik svänger så spritter mina ben ut i styrdans, om så på Pitchers till hårdrock, festival till pop eller kryssning till trubadur.

Dessa glada OH SÅ GLADA toner gör mig helt barnsligt glad! Det är självdistans och sväng och frikkin’ livsglädje, och en subversiv möjlighet att potentiellt vara asmörk i texterna och sedan sjunga det asglatt och le: ämen jag dör.

I sinom tid så.

Awww. Här är ett tjusigt klipp från Viva hate (Peter Birros tv-serie, tips tips!) om saken:

Sexism som sexism

11111124_10153846773762995_4291219790768769930_n

 

Det här är alltså sexism, och jag fattar fan inte varför den blir så omtyckt.

Jag får PANIK över hur de/ni/folk som utger sig för att vara feminister själva använder sexism, generaliseringar och billiga poänger på någon annans bekostnad för att skapa sammanhållning. Jag vägrar. Och det är svinjobbigt att säga emot de egna leden, lika jobbigt som det är viktigt,men jag kammar mig och GÖR DET. Jag är bättre än sådär, VI är bättre än sådär.

Det här med att måla upp två lag, vad är grejen? Det här med att tro att det ena laget stärks av att det andra sparkas på, vad är grejen? Ingen logik någonstans, bara mobbingmentalitet. Jag vägrar.

Feminism är mer än det där, vilken sort du än tillhör.

Valborg

150430valborg2_450

Valborg var att cykla in till byn och längst vägen se en tofsvipa på ängen vid Holmen. Det var att passera flera översvämningar från ännu igenfrusna diken, att ha pirr i magen och en tia i fickan att köpa korv för. Valborg var att ju längre åren gick få ta del av vuxenproblematiken kring att Nästa år kanske det inte ordnas en brasa här i byn, ingen vill ha ansvaret över det men att än så länge bara vara glad och undvika att kliva ned i iskalla diken mellan vägen och ängen där brasan stod.

Valborg var en brasa, allsångshäften, fika och om en hade tur: skolbarn som läste egenskrivna vårdikter. Det var människor som samlades för att samlas, inte för att de lovat eller redan köpt biljett eller var tvungna, utan bara för att vi ville.

Trots indoktrinering under mina år som Uppsalabo gick suparkulturen aldrig riktigt in i mig. Jag har fortsatt söka efter brasor. I år firade jag i Västerås. Vi cyklade bort från de centrala delarna av stans eldkorgar ända ut till Hamre. Valborg var en manskör, en brasa, lotterier, öppet hus i scoutstugan, porlinskross och fika.

Och att samlas för att samlas, för att vi ville det.

150430valborg3_400
150430valborgdaniel_450

Tjugosju år igår

2015-04-20_1429544770

Fest! Med ballonger och kompisar!

Tårtfrukost! Med dagen-efter-festen-kraxig ja må du leva!

Födelsedag! Min! Som är värd att fira!

 

Nu blommar Bästerås och jag likaså. Livet, ge hit allt du har!

Snart tillbaka i (hem)tjänst

Januari 2014

hemtj1

April 2015

Hej hej hemtjänst, vi ses igen!

Att göra ett studieuppehåll och söka jobb inom hemtjänsten, det var det bästa valet jag gjorde sådär på 2013:s sluttamp. Jävlar vad det gav mig massor! Halva 2014 spenderade jag på Svartbäckens hemtjänst i Uppsala, och aldrig hade jag en neutral dag. Allra oftast hände något svinfint, men ibland jättejobbigt. Jag är jätteglad att jag vågade trotsa ”personlig hygien”-skräcken och testa. Fortfarande saknar jag vissa personer jag besökte mycket då.

Kloka, optimistiska, sträva, buttra, skojare – precis som folk är. Med kontrollbehov, pratbehov, med stela händer, virrigt huvud, med massa familj eller helt utan – precis som folk. Som vill vara ifred, som vill göra så mycket det går själv, som vill ha det på sitt vis, som vill se nya saker, som vill leva jättemycket eller knappt alls – precis som folk. Som varken ser eller hör eller som har hela världen i sitt hjärta men är fast i sitt hem. Som tycker att jag är ett nödvändigt ont eller det bästa som händer om dagarna. Precis som vem som helst.

Nu inskolas jag här i Västerås för att sommarvikariera efter vårterminens slut och kvittra ”Godmorgon godmorgon!” till nya människor om morgnarna. Så himlars fint det kommer bli!

Avmaskat: Viajante

1502308vija_600-6

1502308vija_600-2 1502308vija_600-41502308vija_600-3

1502308vija_600-5 1502308vija_600

 

Äntligen avmaskat!

I somras spontanköpte jag ett eldfärgat garn av okänd kvalité och tänkte att rullen som värst kunde få stå som prydnad hemma. Men så började jag springa på stickkafé här i Västerås där jag direkt fick massvis med pepp på allt jag skulle kunna göra med det, och vips hade jag valt ett mönster och börjat.

En hel massa filmtittarvänlig rätstickning på rundsticka, och några rader spetsstickning på slutet, senare: min Viajante är klar!

Något kortare än originalet (jag gick över till spetsstickning när min korta del var 60cm oblockad) och helt awesome. Urnöjd! Jag hade tröttnat på rätstickningen där mot slutet, men nu efter avmaskning är jag sugen på att göra en till. Då med en mycket mer dekorativ/iögonfallande/synlig ryggrad. Tills dess ska jag njuta av denna (i vårvärmen!)!

Ps: om du vill sticka en egen Viajante så kan du läsa mer och köpa mönstret (här) på Ravelry eller (här) i designerns egen shop.

♀ Internationella kvinnodagen ♀

1502308kv2_600

Som jag skrev ifjol:

”Fina fina fina ni. Jag blir stolt, varm och glad över alla artikeldelningar från IRL-event ni deltar på, debatter ni driver och förändringen ni skapar. Feminismen är storm, bris och andetag som blåser skiten ur hatet och världen är vackrast i er. Oss. Vi som turas om att stå längst fram, vi som förstår att varje liten bäck räknas. Som påminner varann om att inte vara svartvita, måla med breda penslar och stänga ute utan välkomna in. Vi som stöttar varann i att ömsom vara asförbannade ömsom nyanserade.

Spänn musklerna, ta i från tårna, fall tillbaka i våra armar. Du är aldrig ensam och du behöver aldrig göra det här ensam. Till sist: Gör och var saker som är vackra och bra och ger energi, lyft blicken, få solen i ögonen och skratta för att ständigt påminna dig om det du kämpar för. Det mäktiga, fascinerande, ballaste vi har här i livet: Livet. Let’s do this!”

Fyra årstider ihop

10259294_10152879452707995_7754390766000231951_o

Mitt i vintern hittade vi varann. Framför varsin dator i varsin stad nästlade vi in oss i oss och ignorerade mörkret. Med våren kom vi ut som vi och ut: på utflykter och spontanhäng och balkongfrukostar, allt som är det som räknas. Det som jobb och pendelavstånd bara är insprängda parenteser i. Och samma sensommarkväll som vi bestämde att jo, jag flyttar in med dig till hösten, så rös vi till över hösten-vintern-kylan; men vi kommer ju ha den ihop!

Vintern överlevde vi och i förra veckan hade vi vart sambos i ett halvår. Med stora koppar kaffe och te, film, stickning, tv-spel, hånande-av-hund och roliga frisyrer har vi styrt kosan genom vinterrusket mot ljusare tider. Genom kvarteret Bråk & Jämmer ibland, vägen kantad med lustiga Netto-fynd, second hand-spaningar och finöl då och då, alltid med ärlighet i allt vi gör och aldrig har vi diskat direkt efter maten.

Se, jag har hittat en kompromisslös man som spontanfirar mig med gula elefanter, även fast han inte gillar gult själv. Stolt med självdistans. Enormt hjärta. Klipsk och full av tillit. Nynnar medan han fönar håret. Som jag växer av och tillsammans med. Jag gillar vad jag ser när jag ser honom, och jag gillar vad han ser när han ser mig!

Nu kommer våren igen,och jag älskar att jag denna gång slipper sitta på nån jävla buss från Uppsala först innan jag får utbrista men titta vilket fint ljus ute!! och pussa honom medan han ler och himlar med ögonen. Jag blir glad av det. Och av att debattera, kocka, hundäga, soffslöa och äventyra med honom. Det vill jag fortsätta med. Och få honom att fnissa.

En gång om dan, minst.

365 hittills, plus igår, och idag, och imorgon – minst!

1 2 34 5 67 8 9